När Hetfield beskriver ett typiskt, tidigt Metallica - Fan så talar han om någon som är väldigt lik honom själv: "Någon som var väldigt envis och med en vem-bryr-sig-attityd. Som ser in i sig själv och säger: Okej, jag passar inte in nånstans, så åt helvete med alla andra". hetfield är full av motsägelser. Han har gjort fem platina-säljande album med Metallica och kör fortfarande en Chevy Blazer. Han är passionerad jägare, medlem i National Rifle Association, men även i Ducks Unlimited, en organstation som kämpar för att bevara USA's våtmarker. Han erkänner att han är patriot, men har aldrig röstat. Politiskt är han en trotsig egensinnig blandning av värderingar til höger om mitten och han hatar regler - en slags Nyliberal...

Fråga: Jag har sett er show flera gånger under de senaste två åren och det bästa bitarna är fortfarande allsången i Seek And Destroy, när du hoppar ner i fotodiket, kramar om kidsen i de främsta raderna och låter dem skrika "Seek and Destroy" rätt i ansiktet på dig. Det är manlig hårdrocksgemenskap som bäst.

James: Det beror på vilken människotyp de tillhör. Somliga stelnar till. Somliga går verkligen in för det och försöker hålla fast vid mig, ta en bit av mina kläder, ta min vargamulett. I så fall får de möta den här ringen. (Skrattar och viftar med döskalleringen på höger näve)
Men det finns fysisk kontakt som är verkligt cool och det är konstigt, eftersom jag inte tycker om att folk rör vid mig. Och jag tycker inte om att röra folk, om det inte är min flickvän eller någon jag känner. Jag är inte personlig på det viset. Jag tycker att det är lite knasigt när folk är såna, verkligt flirtiga. De måste röra dig när de pratar. I stället för att använda det de säger för att få din upopmärksamhet använder de fysisk kontakt för att få dig att gilla dem.

Fråga: Men du har inget emot "beröringen" i diket?

James: Fan, det är enkelt. Vi gillar inte att isolrera oss ifrån vår publik. Vi spelar musik, de gillar vår musik. Varför skall det finnas en stor klyfta? Det skulle vara väldigt enkelt för mig att göra så här (sträcker upp långfingret) och säga "Fuck Off". Det är den enkla utvägen.

Fråga:Det var inte mycket som var normalt överv er sommarturné med Guns n' Roses förra året. Faktum är att i videon som inleder era konserter visar Kirk Hammett arslet för kameran och säger "Det här är vad jag tycker om Guns n' Roses turnén". Vad tycker du?

James: Det är Kirks sätt att säga något...utan att säga något. Uppriktigt sagt borde han ha torkat röven i videon (skratt). Det är inte särskilt trevligt att titta på varje kväll...Om jag gillade turnén? (Lång Paus) Den var annorlunda. Det var en bra idé. Vi hade faktiskt ingen aning om hur det skulle utvecklas. det är en annan sorts band - och jag använder ordet "band" väldigt löst, det är en kille och några andra killar. Vi var ute efter att visa folk att det fanns något lite hårdare, lite mer framåtskridande än Guns n' Roses. Och göra det på vårt vis. Men det är svårt, att handskas med Axl och hans attityd. Det är inte något vi skulle vilja göra om.

Fråga: Det finns en scen i er nya köpvideo där du läser högt ur Guns n' Roses kravlista till koncertarrangörerna - med smått sarkastisk röst.

James: Visst, Metallica-Humor. det spelade faktiskt ingen roll vad fan det stod i den. Bara att Axl hade sin egen lista var kul. Det är svårt att fatta. När vi såg att han hade sitt eget omklädningsrum kunde vi bara garva.

Fråga: Spelningen i Montreal blev en katastrof. Du hamnade på sjukhus, bränd av era egna pyrotekniska effekter, och det blev upplopp i publiken när Guns 'n Roses kortade av sin spelning. Hur hamnade du i Lågorna?

James: Vi hade en ny effekt på scen, och vår pyrotekniker sa "Den kommer att ske där ute på kanten". Vad han inte sa var "...förutom det som vanligen händer på det andra stället" Och jag upptäckte att det gamla vanliga också var kvar. Jag spelade gitarr - plötsligt spelade jag inte gitarr längre. Det var under Fade to Black.

Fråga: Så lämpligt...

James: Hand to Black vore riktigare. Det var det stående skämtet: Vilken är den första textrade i Fade to Black? "Fuckin' Hell! Aaarrghh!"
Vi var otursförföljda helt enkelt. Axl hade tappat rösten tidigare så han hade tagit lite ledigt. Jag åkte ner till Mexico, drack några Tequila för mycket, hamnade i bråk på en bar och fick en flaska krossad över huvudet. Jag har fortfarande ärr efter det. Så när Axl's röst blev bättre fortsatte vi turnén och Montreal var första spelningen. Då hände den här skiten.

Fråga: När hörde du talas om upploppet som ägde rum senare på kvällen?

James:Jag var på sjukhuset, de hade proppat i mig en massa droger. Jag bad en av killarna att hämta min bergsprängare. Jag rattade mellan radiostationerna när jag plötsligt hörde: "James Hetfield blev brännskadad och det pågår ett upplopp..." Jag tänkte: Vad i Helvete?

Fråga: Tror du att Axl Rose skulle ha fortsatt spelningen hur som helst, med tanke på vad som hände med dig?

James:Jag är sångare, jag vet hur det är. Om din röst är i dålig form och du har skit du måste göra så är du inte på humör. Han var förbannad på medhörningen eller nåt. Av någon anledning fick han inte tillräckligt med volym, ansträngde rösten, och det funkade inte för honom. Han fick ett anfall och det var det. Jag blev så besviken på honom. Han kunde ha fått med sig så många igenom att fortsätta spelningen och han valde precis motsatta vägen, gjorde allt tio gånger värre och riskerade människors liv. Det blev en massa onödigt våld på grund av hans attityd. Han kunde ha vänt det till en fantastisk kväll.

Fråga: Vad var du för typ av rock-fan när du gick i High-School?

James:Jag skrev brev till Aerosmith. De var mina främsta favoriter på den tiden. Jag ville ha tag i texterna:"Du jag kan inte höra vad fan han sjunger, kan du vara snäll och skicka mig texterna?"
Jag skickade det till Steven (Tyler), Joey (Perry), Tom (Hamilton)...jag skrev alla namnen på kuvertet. Naturligtvis väntade jag mig ett svar. Jag hade ingen aning om hur stort det var. Det var så personliga för mig, jag kunde dras musik, de var mina polare och jag fick inget svar. Jag fick en beställningsblankett för en "Draw the Line" T-shirt. Oj-tack, som fan.
När vi började spela själva och mötte de här människorna var det som, fan, det är vanliga killar. De har svårigheter med att handskas med publiken. Men jag lärde mig en hel del om hur jag intevill behandla våra fans.

Fråga:När Cliff Burtons bild dyker upp på Tv-skärmarna undre er spelning så är publikens jubel verkligen rörande. Hurdan var Cliff egentligen?

James:Han var ingen vanlig mänsklig varelse. Han var en personlighet. Första gången vi träffade honom var på en bar i Los Angeles. Hans band "Trauma" hade kommit ner till San Fransisco för att spela. Vi hörde ett vansinnigt solo däruppe och tänkte "Jag ser ingen gitarrist däruppe"Det visade sig vara bassisten,Cliff med en Wah-Wah-pedal och den där kalufsen. Han brydde sig inte om ifall det var folk där. Han tittade ner på sin bas ochspeladeSen mötte vi honom efter spelningen och sa:"Vi Har ett band, vi letar efter en bassist, vi att du skulle passa in eftersom du är en riktig psykopat" Och han visste det. Det var ingen överraskning för honom. Det var musiken fick honom att känna sig på det viset, han älskade musik. Han var väldigt intellektuell men väldigt koncis. Han lärde mig en hel del om attityd.

Fråga:Vad minns du ifrån kvällen när han dog?

James:Jag så honom död. Det var fruktansvärt hemskt. Jag och han var uppe sent den kvällen-jag drack Vodka, han rökte det han föredrog för tillfället. Vi somnade, och när bussen började kastas runt förstod jag att vi inte var på vägen längre. När den landade på sidan tog jag mig ut igenom nödluckan, gick runt och såg skrikande människor. Det var iskallt, vi hade bara underkläder på oss...Jag såg bussen ligga tvärs över honom. Hans ben stack ut. Jag flippade totalt. Jag kommer ihåg att bussföraren försökte dra ut filten under honom så att andra skulle få den. Jag skrek:"Ge fan i den!" jag ville redan döda killen. Jag vet inte om han var full eller om han åkt på en isfläck. Det enda jag visste var att han körde och att Cliff inte levde längre.

Fråga:Efter att ha skrivit ett helt album kring ämnet döden-Ride the Lightning-hur kändes det att handskas med det i verkligheten?

James:Jag hade upplevt min mammas död, så jag hade känt det förut. Men innehållet i låtarna förändrades inte. Det är ett tungt ämne och olyckan gjorde det ännu tyngre. När jag började skriva var det som"Hallå, jag tänker en hel del på de här grejerna, gör inte du?"Att skriva hjälper en att få ur sig saker, oavsett om det är ett brev till en riksdagsman eller till ens egna föräldrar, eller en låttext.
Jo, jag fick höra en hel del skit efter Cliff's död-"Åh, du kommer att sluta skriva såna texter nu, eller hur?" Helvete heller! Om något så gjorde det det bara verligare.

Fråga:I låtar som "Dyers Eve" och "Leper Messiah" har du hämtat mycket ifrån den mörkare sidan av din barndom och religiösa uppväxt.

James:Dyers Eve skildrar ett barn som har skyddats ifrån det mesta av omvärlden, som jag blev igenom den här religionen som mina föräldrar var inblandade i, Kristi Vetenskap. Det isolerade mig ifrån många av ungarna i skolan. Som när jag ville hålla på med något som fotboll. På ett sätt var det att gå emot reglerna, vilket jag gillar. Men för mig som barn sabbade det verkligen och gjorde mig anorlunda än de andra ungarna. Man vill ju vara med i gänget, man vill göra samma saker som de andra gör. Man vill inte resa sig under Biologilektionen och gå ut för att ens föräldrar inte vill att man skall lära sig sånt.

Fråga:Var dina föräldrar starkt troende?

James:Jo, ganska stränga. När de hade problem gick de till en pastor-jag kunde bara inte förstå det. Och det fungerade verkligen inte. När en av ungarna i kyrkan bröt armen spjälkade de den inte. De lät bra naturen ha sin gång. Jag tittade på hennes arm och det såg ut som om hon hade två armbågar. Jag tänkte:"Det är inte rätt, vi har kunskap att fixa sånt där idag."
Jag älskar det naturliga på alla sätt. Jag tycker at naturen skall ha sin gilla gång i många fall, istället för mänskliga ingrepp. Men jag är övertygad om att ifall en Hjort visste hur man lagade ett brutet ben så skulle den göra det.

Fråga:När nådde förhållandet till din pappa botten?

James:Vid skilsmässan. Min pappa brukade åka på affärsresor."Pappa är borta, när kommer han tillbaka?"Den här gången höll det inte längre:"Nej, han kommer inte tillbaks".Det tog ett tag innan jag började undra varför han stack varför han inte försörjde oss. Det finns fortfarande en massa obesvarade frågor. Jag menar, du kan hata en sådan människa för alltid. Det är inte så illa nu. Vi umgås och har trevligt-jagar, sådana saker. När jag träffade honom igen efter tio år såg jag mycket av mig själv i honom och det var rätt så häftigt.

Fråga:Är din pappa medveten om hur mycket av honom och dina känslor inför din barndom som finns i dina låtar?

James:Jag vet inte, vi pratar inte om det eftersom vi utan tvekan skulle börja bråka om saker. Allt går ganska bra och jag vill inte röra om i grytan. jag tror han vet. Jag vet inte om han läser texterna. Han vet bara att hans som är där ute och gör det han vill göra. Jag vill inte gå in på teknikaliteter som var, varför med honom. Det förflutna strular bara till allting...alltid.

Fråga:Hur kommer det sig att ni aldrig har skrivit några låtar om sex? Alla rockband skriver minst en.

James:Vi har haft sex. Vi har varit med om det. Vi är inte i branschen för att få ligg. Det var inte det vi var ute efter.

Fråga:Vad fick er att växla ifrån den schablonmässiga slå-sönder-attityden till Ride the Lightning's dödstraff och Fade to Black's tonåriga självmord?

James:Jag vet inte om det var CNN som startade då. Vi blev bara intresserade av några sociala frågor. Dödsstraffet var en het fråga och elektriska stolen. Det var tungt, tänk om det var du som satt där av misstag? Det var det låten handlade om, att dömas till döden av misstag och inte ha en möjlighet att stoppa det. Det var en fråga om att sätta sig in i andras situationer och försöka få ur sig de här känslorna.

Fråga:Blev du förvånad över fansen starka reaktion?

James:Jag kände mig mycket smartare efter att de texterna kom ut. Ibland fattar jag inte ens att det är jag som skriver skiten. Men Fade to Black fick positiva och negativa reaktioner. När cencur-grejen började var det en av låtarna de försökte angripa. Föräldrar som hittat sina barn döda i garaget med ett avgasrör i munnen och den texten i handen. Folk försökte stämma band för sina misstag. Men vi fick tonvis med brev-vi får det fortfarande-som sade:"Fade to Black räddade mitt liv"men det är det ingen som vill läsa. Det är för trevligt, för trist.

Fråga:Det ironiska med Fade to Black-bråket var att du bara sa det som det var, utan att predika. Om man har bestämt sig för att ta livet av sig så är det det här som man går igenom.

James:Jag vill definitivt inte tala om för folk hur de skall leva. Vi har sagt det sen DAG 1,Tänk Själv. Om någon är dum nog att bara följa någon annan så är det ens eget fel. Om man är en förebild så har man ett ansvar och då förlorar man inspirationen. Då oroar man sig mycket över vad andra tänker om en. Varför oroa sig vad andra tycker? Man måster vara ärlig emot sig själv, sskriva det man känner för. När folk märker att man hycklar är det slut. Vi kan inte lura våra fans särskilt länge.

Fråga:Du nämnde häromkvällen att du skurit ner på spriten. Men under en eriod på 80-talet var Metallica berömda för sin alkoholkonsumstion, ni fick till och med smeknamnet Alcoholica.

James:Jag tror att spriten fick mig att glömma en massa saker hemma. Sen blev det kul. Schnapps var den stora grejen när Metallica startade. Vi brukade dricka en pint Schnapps varje kväll. Jag tror det var så vi blev snabbare och snabbare. Viste inte hur vi lät, men det kändes bra.

Fråga:Varför bestämde du dig för att dra ner på spriten?

James:Jag hade inga bakfyllor kvar. Det var mest vakna upp, inte må särskilt bra och inte vilja göra någon spelning. Jag började känna ett visst ansvar, åtminstone för mig själv, om inte för andra, att spela bättre.

Fråga:Så vad har du dragit ner på?

James:All starksprit. Jägermeistern tog verkligen livet av mig. Jag och min polare Jim Martin i Faith No More, vi kallades "Doktorerna". Jag var Doktor H och han var Doktor M. Vi skrev ut medicin till folk, Jägermeistern var hostmedicinen."Hur mår du? Du måste gå till Doktorerna!"
Vi satte oss ner, hällde i oss några shots och fixade alla krämpor. Jag antar att jag tog lite för mycket av min egen medicin. Jag mådde för bra (skratt). Det var länge sedan vi hade en riktig suparsession med bandet. Du missade den precis. Vi spelade poker på planet, tog några järn och lyssnade på Iron Maidens första CD. Vi hade inte hört den på länge och den väckte upp en massa gamla minnen. Vi började flippa ur, brottas, röjde runt lite i planet. Sen landade vi och det gick verkligen åt helvete. Saker gick sönder och Piloterna stod där och sa:"Herregud, vad hände med de trevliga, unga, proffetionella män som vi får betalt av?"

Fråga:Förra året i engelska New Musical Express beskrev du rap-musik som "ultra svart" och sade att det bara var "Jag, Jag, Jag, och mitt namn i den här låten". Kan du utveckla lite?

James:De säger en massa "Jag är det här, jag gör det här och du måste göra det här med mig". Det är inte min grej. Våra fans gillar en del av det, som Body Count, eftersom det är aggressivt. Jag älskar den delen av det. Men Cop-Killer grejen, döda vitingen-jag menar, Vad Fan? Jag klarar det inte. En del av det får mig att de bara är ute efter att schockera. De vill ha uppmärksamhet. Det påminner en hel del om Death-Metal, Slayer-grejen med Satan och sprätta-upp-barn. Som att gå ut och skjuta snutar, förhoppningsvis är det ingen som kommer att göra någotdera. Om folk gillar det så är det okej. Allt som får din kjol att lyfta, som min pappa skulle säga. Det får bara inte min att lyfta.

Fråga: Du har fått en massa kritik för "Don't Tread On Me" också. Det kritiserades för at vara en flaggviftande krigshyllning, särskilt efter att du skrivit så livfyllt om krigets fasor i One. Var står du egentligen?

James:Vi har aldrig klassat oss själva som något antikrigs-band. Anti-ditt eller Pro-datt. Vi beskrevs som ett poitiskt band när ...And Justice For All kom och det skrämde oss verkligen, eftersom det inte är sånt vi vill skriva om för evigt. Vi har annat att tänka på. Don't Tread On Me var ett citat ifrån millitärer i amerikanska frihetskriget. Jag fick inte till mycket själv. Det handlar om en flagga, en orm och en symbol. Det är inget fel i att vara stolt över var du kommer ifrån. Visst, det finns en del patriotism i det.

Fråga:Hur skulle du beskriva dig själv politiskt? En av era managers beskrev dig som en libertian.

James:Jag kan inte de olika -ismerna. jag passar inte in i något politiskt parti. Jag är rät konservativ i många frågor. Men jag anser att aborter skall vara fria. Alla dessa människor som talar om at man tar ett liv där det brjar-det finns redan en massa oänskade barn i världen. Jag undrar om några av anti-abort-människorna skulle kunna adoptera några av dem- Det finns alldeles för många människor på den här planeten. Jag älskar naturen. Jag älskar vildmarken, men det finns inte myckt av den kvar. Det får mig att hata människor. Djur ljuger inte för varandra. De är oskyldiga och blir blåsta.

Fråga:Är du en ensamvarg?

James:Ibland, ibland hatar jag att vara ensam. Jag är ganska självsäker. Men som för alla, finns det stunder när jag behver någon annas åsikt om ifall mina hjärnceller fungerar eller inte. Ibland behöver jag den bekräftelsen. Alla ifrågasätter sin klokhet. Jag kanske mer än andra, eftersom den här livsstilen inte är normal. Inte ett dugg.

Fråga:Vad skulle du göra om Metallica splittrades i morgon?

James:Jag skulle troligen åka direkt hem och skriva låtar. Metallica kommer utan tvekan att finnas kvar länge, antagligen längre än vi borde. Vi gillar det. När lusten finns där kan fu inte sluta. Band som Blue Oyster Cult, Kiss varför spelar de fortfarande? Därför att de gillar att spela. Och varför inte? Det handlar om musik. Det handlar inte om popularitet. Så länge som vil vill hänga ihop och skriva låtar tillsammans kommer v att göra det. Jag vet inte vad vi skulle göra om vi inte var tillsammans. Det är en skrämmande tanke. Det är som en familj och våra fans växer upp med oss.
Folk som säger "Du måste vara förbannad annars kan du inte göra en bra låt."De gör mig verkligen förbannad...